Uran – ett radioaktivt ämne

Uran är en radioaktiv och relativt vanlig metall som finns överallt i jordskorpan. Det är det tyngsta naturliga grundämnet. Uran används som bränsle i kärnkraftverk men även i kärnvapen. För att kunna användas som kärnbränsle måste det naturliga uranet först anrikas. Anrikning innebär att halten av isotopen uran-235 ökas i uranet. Det kan göras genom att utsätta uranet för högt tryck eller genom centrifugering. Det finns många intressanta fakta om Uran. Visste du till exempel att romarna använde uranets orangeröda och gulgröna nyanser till att färga glas? Världens största exportör av uran är Kazakstan. År 2014 svarade den centralasiatiska republiken för drygt 41 procent av världens totala uranproduktion.

Kärntekniken gjorde uranet värdefullt

Uran upptäcktes år 1789 av apotekaren Martin Heinrich Klaproth. Ursprungligen har uranet bildats ur supernovaexplosioner och kolliderande neutronstjärnor. Det fanns små mängder uran i det moln av stoft och gas som bildade solsystemet och jorden för 4,6 miljarder år sedan. Det finns tre isotoper av det naturliga uranet. Den klart vanligaste isotopen är uran-238, hela 99,28 procent av det naturliga uranet är av den isotopen. Isotopen uran-235 omfattar 0,72 procent av det naturliga uranet och har den speciella egenskapen att den kan klyvas så att stora mängder energi frigörs. Den isotopen används som kärnbränsle. Den tredje isotopen är uran-234. Alla tre isotoperna är radioaktiva och har miljoner år långa halveringstider. Uran blev värdefullt på 1940-talet tack vare kärnteknikens utveckling. I motsats till många andra metaller är dock den globala uranhandeln starkt reglerad. Det är förbjudet för privatpersoner att handla med uran. Som privatperson kan man börja sälja guld istället. Efter Fukushima-olyckan 2011 sjönk uranpriset och priset är fortfarande relativt lågt.

Uranbrytning sker i tre steg

Daytime shot of a nuclear power plant at a river seen from a hill.

Den process med vilken uranet tas ur jorden kallas för uranbrytning. Brytning av uran sker i tre steg. Först undersöks berggrunden för att kontrollera om det finns tillräckligt med uran i området. Denna process kallas för prospektering och omfattar provborrningar, mätningar och analyser av berggrunden. Det andra steget är provbrytning där man bryter ut några hundra ton malm ur berggrunden för att bedöma förutsättningarna för att utvinna uran. Om provbrytningen är lyckad inleds det tredje steget, kommersiell uranbrytning. I Sverige krävs det tillstånd av regeringen för att få bryta uran. För tillfället förekommer det ingen uranbrytning i Sverige men det har gjorts flera provbrytningar. Sverige har stora uranfyndigheter men av miljö- och lönsamhetsskäl har det inte förekommit uranbrytning i Sverige sedan 1960-talet. När uranet har brutits ur berggrunden måste det anrikas för att kunna användas i kärnkraftsreaktorerna eller i kärnvapen. Att anrika uran är en mycket komplicerad process som regleras av internationella avtal.

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

spike